Krispiga vita och alldeles underbara...

Planterar i växthuset. Rosa Mårbacka eller Dronning Ingrid som danskarna säger. Snövita Bacopa. Mängder och åter mängder av murgröna - speciellt hibernica och klostersorterna. Och naturligtvis, de grandiosa, överdådiga och just nu alldeles krispigt fräscha vita hortensiorna, lika vackra när de slår ut fullt och är barockmässigt överdådiga som en överlastad slottsfasad.

Cassiopeia

Körsbärsblom och rosor

Körsbärsträdet blommar för fullt utanför växthuset och inne svävar rosenknopparna ovanför dammen.

Ön vaknar

Allt vaknar till liv. Gräset gror och de stackars rådjuren har äntligen fått det lite lättare att hitta föda. Kanske kan man hoppas på att några av rosorna klarar sig undan dessa vackra men glupska små bestar...

Ytans estetik...

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i lakritskonfekt. Men de små runda blå eller rosa duttarna med pärlor på ytan är jag starkt begiven på. Inte så mycket för smaken egentligen, men för ytan. Förr sparade jag alltid dem till sist när man fick enorma lakritskonfektpåsar av någon som shoppat loss i färjornas taxfree butik - nu säljs de i lösvikt i vilken affär som helst. Känns nästan som fusk. Fast underbart ändå - för jag är förförd av ytans estetik. Och de är fantastiska till en loj och onyttig frukost.

Snart....

Tog en runda med Kasper och släppte honom helt reglementsvidrigt lös på stranden.
Mötte R. 83 år som stod och tittade på vägorna och sade "Snart, snart lägger de på bryggan igen och då är det dags för första doppet". Det var längtan i rösten och jag längtar också efter första doppet. Men mitt kommer inte att bli lika tidigt eller sent som Rs som envisas att varje år ta första doppet på Konungens födelsedag, (eller Valborg, men det där med Kungen är viktigt för R.) och sista doppety när vi går över till vinteritd. Rutiner och tradioner är viktigt.