Äntligen! Utropar jag när jag går in i växthuset, det låter nästan lika jublande som Englund presenterar Nobelpriset. Äntligen, börjar tomaterna mogna. Och utan att tröttna det minsta äter jag samma lunch varje dag. Underbara, underbara tomater, som inte bär någon som helst likhet med de där vattenpumpade sakerna som ligger i berg på ICA. Åh, nej för detta är något annat! Sensuellt och ljuvligt. grovt nymortlad svartpeppar strösslad på och stora block av fetaost.
No comments:
Post a Comment